-

ONDSKA!

27 mars

Hej Marie.

Hoppas du har det bra uppe i Dalarna, jag saknar dig. Ta hand om mina barn och hälsa från mig. När du flyttade har Peter slagit mig mer, men han säger att det är det mitt fel. Jag är bara glad att Sara och Ludvig slipper se på när han slår mig. Igår pratade jag med Peter om att jag vill komma upp och hälsa på er. Jag förstod att han inte gillade min idé, eftersom han slog mig. Så det kanske dröjer ett tag till.

Den kvällen kunde jag knappt sova för att jag hade så ont efter att Peter slagit mig, jag var också rädd för att somna, för jag tänkte på vad han kunde göra när jag väl hade somnat.

Nu har jag rätt många blåmärken på kroppen, så jag funderat på att inte åka och simma med Agneta och Susanne imorgon som jag brukar göra på tisdagar. Jag orkar inte ljuga för dem längre om att jag ramlat i trappan osv.

När jag skriver detta brev till dig är Peter ute med några kompisar, men jag måste börja med maten nu, så han inte blir arg på mig.

Love din Syster.   

30 mars

Hejsan.

Hoppas du mår bra uppe i Dalarna. Hälsa Sara och Ludvig att jag saknar dem.

Jag börjar tänka på det du sa innan du flyttade med att rymma, men jag är rädd. Om han hittar mig så ligger jag risigt till.

Igår sov jag i gästrummet, Peter hade druckit så jag var rädd att sova i samma rum som honom. När han kom hem på kvällen satt jag vid TV. Han gick fram till mig och slog mig. Visst han slår mig varje dag, men jag är räddare när han är full. Jag har fått en blåtira nu och kan inte gå ut genom dörren, så jag får vänta tills den försvinner.

Ska städa huset nu, vi hörs.

Puss /Malin.

2 april

Igår stack jag från Peter... Du vet ju att Peter alltid låser alla dörrar i huset, men i går när jag var nere i källaren för att hämta tvätten, märkte jag att källardörren var uppen. Då hade jag min chans att sticka. Peter var uppe och tittade på fotboll på TV. Han skulle inte märka något. Så jag stack. Jag öppnade dörren och sprang, jag sprang tills jag kom fram till denna stugan jag befinner mig i nu och tills jag visste att Peter inte skulle hitta mig. Tanten som bor i stugan heter Stina. Hon är jättesnäll och jag har berättat min historia för henne om att Peter slår mig. Hon ska hjälpa mig att få pengar så att jag kan åka upp till Dalarna och hälsa på er.

Hon tycker också att jag ska åka till frigården, du vet gården där kvinnor går för att få stöd och hjälp. Hon tycker jag ska gå dit och berätta för de vad jag har varit med om. Jag vet inte ännu om jag är redo. Jag är fortfarande rädd, men jag har bestämt mig för att ändra mitt namn. Jag vill inte att Peter ska hitta mig.

Puss och Kram.